My heart stops when you look at me.

Hade du varit här idag så vet jag att du hade varit glad för min skull och du skulle ha stöttat mig.

För andra gör de inte men ja vet att du hade det, "plast" pappa du är min ängel å fy vad ja saknar dej.

Jag vill ha dig här nu varför var du tvungen att gå? varför du kunde ju ha funnits här tillsammans med mig.

Då när allting var jobbigt å ja inte kunde sova så hade du suttit uppe med mig mitt i nätterna, jag hade aldrig behövt känna mig ensam. Jag saknar dig för varje dag som går, varje dag tänker jag på dig och undrar vart du är och hur du har det. Jag vill veta om du ens finns, ja vill veta om det finns någon så kallad himmel? om man kommer till paradiset eller helvetet ?. eller är allting bara svart?!

Jag tror ju att du finns här med oss, för ibland är det precis som att jag kan känna att du är med så säkert så jag skulle kunna känna dig om jag sträcker ut handen... Men det kan ju vara inbillning men jag hoppas att du är här med oss, att du finns och att du ser mig. Jag vill ha dig här så sjukt mycket, men man kan inte göra något åt saker som redan hänt. Jag önskar ja bara kunde få säga förlåt till dig för hur kall jag var sista tiden, så otroligt kall jag var. Vi hade ju våra konflikter och andra blev argare än vad jag blev, kommer ihåg när jag träffade dig utanför patric när du bara grät och bad om förlåtelse. Jag viste att det inte var ditt fel du ville inget hellre än att vara nykter, det var en sjuk dom inget du valde. Och jag vet även att du inte fick den hjälpen du ville ha och behövde och de gör mig så arg, för du hade behövt hjälpen då hade du stannat här med oss. du hade inte flyttat till "himlen" om du hade fått hjälpen, jag saknar dig Anders Hagman. Jag saknar dig varje dag som går, jag saknar dig jätte mycket och mamma saknar dig också. Vi gråter inte lika ofta, man lär sig väll att leva med sorgen för den sitter kvar här inne i hjärtat. de känner man varje gång man gör något som påminner om dig, det liksom hugger till som att man har ett inflammerat sår som vägrar att läka. Ibland vill jag bara lägga mig ner på golvet och skrika (VARFÖR?!), varför i hela helvete du?. det finns många gamla människor som lider och inte vill något annat än å dö? varför inte någon av dom, varför du?. Du sa till mig att du var klar här, att jag skulle ta hand om mamma. Men jag ville inte göra det själv och ja försökte förklara, anders du är inte klar du måste finnas för mig jag kan inte bli lämnad ensam hur ska jag då orka?! de enda du sa var att jag skulle klara av allt, att allt skulle bli bra. Men det blev inte bra, inte när du försvan det blev bara värre. Det var du som fanns dära för mig förra sommaren när mitt liv rasade samman, och när jag började bygga upp det så rasade det igen för patric och jag gjrode slut. Då fanns du där för mig mer än någon annan, även fast du var dum ibland så vet jag att det bara var spriten som talade det var aldrig du. För det fanns ingen underbarare människa än dig när du var nykter, och de spelar ingen roll vad andra säger. För om någon annan skulle nämna någonting annat så vet dom inte vad dom pratar om, men det vet jag ! Det är så jobbigt när man vill kämpa sig upp och le igen när man knappt kan, för det är som ett stort hål i ihjärtat med sorg. En sorg som kommer finnas kvar hela livet, som aldrig suddas ut. Men plastis jag kommer ihåg alla fina minnen som de var igår, ditt skratt som jämnt gjorde så man skrattade själv fast man var fly förbannad. Alla hemligheter som vi hade, när vi smög med saker som mamma inte fick veta. Alla gånger vi satt och pratade genom nätterna för jag hade ångest attacker.När mamma stack till uppsala den dära torsdagen och du och ja var hemma å lagade jätte god mat, när jag berättade hur stolt ja va över att du var nykter. Jag ser alla dom stunderna som bra stunder för jag mådde så bra tillsammans med dig. Jag var och är stolt över dig, och jag är inte arg på dig för att du lämnade oss. Du ville till himlen mest av allt i ditt hjärta, men jag kan inte låta bli att fråga mig själv varför?. för vi ville ju ha dig kvar vi ville aldrig att du skulle lämna oss, aldrig aldrig men du gjorde det. Önskar jag bara fick en dag till med dig, eller en minut bara för att få se ditt fina leende igen anders bara en minut till. 28 januari, värsta datumet i mitt liv...