My heart stops when you look at me.

Allting känns jobbigt just nu, känns precis som jag är tillbaka på ruta ett med allting.
Det bara snurrar runt i min skalle, allt visas som en film om och om igen.
Jag vill inte leva såhära, jag vill bara radera två år av mitt liv och göra om allting.
Ibland önskar jag att ja kunde få minnesförlust så jag slipper se alla syner och få tillbaka alla känslor.
Så for jag börjar må bättre så rasar allting igen, de är som att gå på tunn is, man vet aldrig när det spricker.

Jag är så rädd för att alla som betyder mycket för mig, ska backa undan för jag vet att jag kan vara förjävlig ibland när jag inte mår bra.
Jag vet att det känns jobbigt för er när ja mår dåligt, jag försöker se att allting har en mening att jag kommer bli stark av det hära.
Jag tror att jag blir starkare destomera jag är med om, men just nu så känns det bara som att jag ramlar ner igen.
Ramlar ner på botten och jag vet inte om jag klarar av att resa mig upp igen, men ni ska veta att jag kämpar och försöker.

Ibland vill jag bara ge upp och strunta i allt, bara ligga hemma under täcker och inte bry mig ett skit.
Men varje dag reser jag mig upp för mammas skull, för jag vet att hon inte skulle klara av allting utan mig.
Jag älskar henne och skulle aldrig se till att hon mår dåligare än vad hon redan gör.
Men det kanske är meningen att man ska rasa isär för att sedan bli hel igen?.
Det kanske är meningen för man blir starkare då?.

För jag vet att även fast det känns piss idag så kommer det det bli bättre, Jag vet att bara jag kämpar så klarar jag av att bli den jag var förut. Jag försöker att inte ge upp men det är så svårt, det är svårt för ibland vill jag inge mera. Ibland vill jag bara till plastpappa i himlen, ibland vill jag att han ska hämta mig.
Men jag stannar här för mammas skull, för att mamma inte skulle klara av om det hände något.

Men jag är så less på det hära nu, är så less på att låtsas som att allting är bra hela tiden.
Jag vet att jag är duktig på att låtsas som ingenting när allting är dåligt, det är något jag är bra på.

vill bara att allting ska vara över nu, att allting ska vara löst.
så jag slipper de hära så jag slipper tänka så mycket, fast på sätt och vis så kommer det alltid sitta kvar.
Jag kommer aldrig komma undan rädslan för sånna som dig, jag kommer alltid att tänka på dig när jag hamnar i fucking situationer som påminner mig om dig.
så sjukt less...