My heart stops when you look at me.

Jag vet aldrig hur jag ska börja hur jag ska förklara när jag har så mycket känslor så jag inte vet var jag ska ta vägen.

Jag undrar ibland om jag gjort rätt val, om jag går rätt väg.

Jag är så himla glad att jag har världens underbaraste mamma, för vad hade jag gjort utan henne?!

Ja idag har det verkligen känts att det är sommar ute, super mys har det varit.

Fy Fan vad du är snygg när jag är full
Jag har supit hela kvällen för din skull
Din skönhet den gick hand i hand med min promill
Lika bra och ta en jävel till.!

Ibland äre inte positivt att bo på landet var ut å skulle smörja in hästarna med mygg medel så blev de ett jädrans liv, då slåss hunden (som är en rottwiler) "vilket är tur i denna situation" med en JÄTTE STOR GRÄVLING :o så jag får panik och mamma lika så, hon skulle springa in men då springer grävlingen på henne så hon hoppar ett stort jätte skutt över grävlingen. Pust alla överlevde.

Jag tycker om dig det gör jag verkligen, du är speciell för mig.

Mina tankar bara snurrar runt hela tiden jag vet inte vad det är för fel, känner mig sjukt depp och har fått panik ångest två gånger på ett dygn nu. Jag vet ju varför jag får det också, trodde att jag hade klarat av den biten helt nu trodde att jag var mitt gamla jag igen och att allt skulle bli som vanligt. Jag hade nog väldigt fel när jag trodde att jag var helt återställd, men jag kanske viste innerst inne fast jag inte ville tro det själv. Jag vet ju bara inte riktigt hur jag ska göra för att få tillbaka den jag var förut, jag vill vara hon igen som alltid var glad och nästan aldrig var ledsen, men jag kommer aldrig bli hon igen hur mycket jag än kämpar. Jag får väll axeptera det fast det är svårt, jag vill kunna älska mig själv på samma sätt som jag gjorde förut. Förut var jag aldrig blyg och jag hade aldrig problem med att prata med folk, och jag kunde lita på folk så mycket lättare än vad jag kan nu. Jag vill vara den gamla mimmi nu jag är så sjukt trött på den nya tråkiga Mimmi. Ja jag känner mig faktiskt tråkig och otillräcklig. Jag saknar mitt gamla jag och jag saknar att kunna lita på folk som jag gjorde förut, jag saknar alla småsaker som aldrig kommer bli desamma igen. Jag känner mig mest dum mot dom som står mig närmast att jag inte kan lita på dom till hundra, men det spelar ingen roll vem det än är så kan jag inte det. Det spelar ingen roll hur mycket jag vill och hur mycket jag än försöker så finns det alltid något som hindrar mig att lita på en person till hundra, fast det finns ju några som jag litar på mer och några som jag litar på mindre. men sen kom Patric och ni ska veta att han betyder mycket för mig och han hjälper mig att må bra. När jag är med honom så kan jag nästan vara mitt gamla jag igen fast inte helt men inte heller långt ifrån. därför älskar jag att vara med honom för att han får fram mitt bästa jag och han hjälper mig att gå vidare. så tack Patric för att du är så underbar och verkligen finns där för mig, jag uppskattar verkligen att jag har dig. Det är så skönt att skriva av sig när man inte mår nå bra, lr det är jobbigt när man börjar för man vet aldrig hur man ska skriva och få ner orden i tangenterna. men efteråt så känns det som att en stor klump har släppt och det är så otroligt skönt.Det känns nästan som att man bara får ur sig allting som allt det dåliga verkligen försvinner och ramlar ner på papperet eller i datorn som man skriver på för en kort secund.därför så tycker jag att det är så skönt med blogg, det spelar ingen roll för mig hur många som läser min blogg lr hur många kommentarer jag får jag skriver i min blogg för min egens skull ingen annans, Jag skriver i min blogg när jag är ledsen arg glad deppig osv. När man skriver så kan man uttrycka allt i ord och man kan låta det ta tid och man kan även låta det bli slarvigt, för det gör inget det är bara skönt att få bort trycket över bröstet för en stund.

Jag vet inte vart jag ska börja, jag har skrivit och raderat skrivit och raderat osv i ett bra tag nu.
vet bara inte hur ja ska kunna skriva när jag inte kan förstå mina egna känslor, det bara snurrar runt i huvudet
runt runt runt, blir alldeles yr.
det är så sjukt svårt att få alla tankar och känslor att gå ner i fingrarna så man kan trycka på tangenterna och å fram ord.
jag börjar bli tokig, heel knäpp fattar ingenting.
allting bara snurrar mina tankar bara snurrar överallt, det är som att man sitter i ett rum fyllt med tankar och det bara trycker inom en för att man vill få ut allt. men även fast man skriver så får man inte ut det, man vill bara skrika och kasta sig från en balkong lr nått. Men det gör man ju såklart inte för lite vett har man ju kvar i allafall, fast allt annat bara e upp och ner, ut och in och bak och fram.
Man vet inte vart man har sig själv längre, man vet inte vad man vill.
allt som man ser är som skuggor, mörka skrämmande skuggor man vill ta hjälp utav något lr någon men man vet inte vad. man känner sig helknäpp, helt vrickad men det går väll över. allt det hära negativa försöker jag intala mig själv, men det är svårt.
jag vet knappt vad jag skriver längre, ja vet bara att jag försöker få ut mina känslor innan jag blir galen..
vissa dagar är bättre än andra, vissa dagar tänker man inte alls.
det här är ingen sån dag, det här är en dag som man tänker för mkt.
en dag som man helst bara skulle vilja radera, en dag som man behöver en vän som alexander bergström.
Men som sagt, allt är upp och ner helt skruvat och det är skruvat mellan mig och alexander nu också.
det känns konstigt, jag och min bästavän kan inte prata på samma sätt som förut. 
allting blir bara svart för ett tag, man ser som i en film när allt blir såhära.
det känns som att man ser sig själv uppifrån som att man inte passar in någonstans.
man känner sig bortglömd, det kanske jag är bortglömd.
det låter hämskt när man ser det såhära, det känns hämskt också man e rädd att man är
bortglömd.
man vet lixom inte vad man ska se fram imot längre, och vad man tkr är kul längre.
för man förstår inte sig själv.
antar att det inte är någon som läser det här, allt e ju som ett rörigt 1000bitigt pussel.
vet knappt vad ja skrivit, vet bara att jag vill ha ut allt inom mig, så att jag inte blir galen.
Jag ska börja se frammåt, jag ska försöka att inte stå kvar på samma datum samma tid samma plats.
men det är inte lätt, det känns i kroppen att det är någonting som är fel.
men jag ska försöka, försöka att se framåt.

Vet inte vad som är fel på mig jag har inte en aning, försöker att komma på vad de är som trycker ner mig.

Vafan plast pappa varför skulle du försvinna?.
Jag behöver dig så jävla mycket så sjukt jävla mycket.
Är less på allting, tappat livs gnistan vill bara till dig.

Fy fan va ja hatar att du inte är här, Hatar allt i allafall precis allt känns meningtslöst!
Jag är less så sjukt less, seriöst så orkar jag fan inge mera.
jag orkar inte låtsas vara glad längre, jag orkar inte spela någon annan än den personen ja igentiligen är.

Det var bara du som kände mig, som jag vågade vara precis som jag är med och vågade berätta för när något var fel. Spelar ingen roll va alla snackar för fucking jävla skit om dig, för jag älskar dig och har alltid gjort!

Du va den speciella personen som ja aldrig trodde att du skulle lämna mig, men de gjorde du.
du Flög iväg till himlen och blev en ängel någon annanstans.
Vill bara spolatillbaka tiden, så jag kunde få uppleva tiden med dig igen.

Jag tänker på dig varje dag fortfarande, varje dag tänker jag på dig och att jag hade behövt dig.
Du är min plast Pappa och du va den som betydde mest.
Ingen i hela vida världen kommer kunna ta din plats, du finns i mitt hjärta.

känns meningslöst utan dig, helt meningslöst!...

Allting känns jobbigt just nu, känns precis som jag är tillbaka på ruta ett med allting.
Det bara snurrar runt i min skalle, allt visas som en film om och om igen.
Jag vill inte leva såhära, jag vill bara radera två år av mitt liv och göra om allting.
Ibland önskar jag att ja kunde få minnesförlust så jag slipper se alla syner och få tillbaka alla känslor.
Så for jag börjar må bättre så rasar allting igen, de är som att gå på tunn is, man vet aldrig när det spricker.

Jag är så rädd för att alla som betyder mycket för mig, ska backa undan för jag vet att jag kan vara förjävlig ibland när jag inte mår bra.
Jag vet att det känns jobbigt för er när ja mår dåligt, jag försöker se att allting har en mening att jag kommer bli stark av det hära.
Jag tror att jag blir starkare destomera jag är med om, men just nu så känns det bara som att jag ramlar ner igen.
Ramlar ner på botten och jag vet inte om jag klarar av att resa mig upp igen, men ni ska veta att jag kämpar och försöker.

Ibland vill jag bara ge upp och strunta i allt, bara ligga hemma under täcker och inte bry mig ett skit.
Men varje dag reser jag mig upp för mammas skull, för jag vet att hon inte skulle klara av allting utan mig.
Jag älskar henne och skulle aldrig se till att hon mår dåligare än vad hon redan gör.
Men det kanske är meningen att man ska rasa isär för att sedan bli hel igen?.
Det kanske är meningen för man blir starkare då?.

För jag vet att även fast det känns piss idag så kommer det det bli bättre, Jag vet att bara jag kämpar så klarar jag av att bli den jag var förut. Jag försöker att inte ge upp men det är så svårt, det är svårt för ibland vill jag inge mera. Ibland vill jag bara till plastpappa i himlen, ibland vill jag att han ska hämta mig.
Men jag stannar här för mammas skull, för att mamma inte skulle klara av om det hände något.

Men jag är så less på det hära nu, är så less på att låtsas som att allting är bra hela tiden.
Jag vet att jag är duktig på att låtsas som ingenting när allting är dåligt, det är något jag är bra på.

vill bara att allting ska vara över nu, att allting ska vara löst.
så jag slipper de hära så jag slipper tänka så mycket, fast på sätt och vis så kommer det alltid sitta kvar.
Jag kommer aldrig komma undan rädslan för sånna som dig, jag kommer alltid att tänka på dig när jag hamnar i fucking situationer som påminner mig om dig.
så sjukt less...

Sitter hemma hos Rickard kom nyss hem från hans farmor, Avatar, emelie, P och Oliver kom förbi.